Har legat däckad. Efter jobbet i tisdags kändes det som om skallen skulle svälla upp och upplösas i atomer. Fick tokfeber och låg med en svart tröja över huvudet (blir ljud och ljus känslig) och feber flummade hela kvällen. Igår var det lite bättre, tack vare tabletter jag inte hade dagen innan, men kvällen slutade med feber.
Men nu känns det som att livet är på väg tillbaka. Skönt. HATAR att vara sjuk. Inte för att det är jobbigt å så, men för att jag får så himla dåligt samvete. Varför funkar man så? Man SKA gå till jobbet, no matter what! Antar att jag inte är ensam om den känslan.
Nej, nog av mitt gnäll.
Over and out!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar