Prataprataprataprata.

Jag är ju norrlänning,så jag pratar helst inte i onödan. När jag är på mitt xtra jobb så pratar jag heeela tiden. Jämt.

Min gubbe står ensam i butiken hela dagarna och har ingen att prata med (förutom kunderna som han pratar hål i huvet på)Och när vi kommer hem så är han såååå pratsugen.

Igår jobbade först på xtra jobbet tll 15. Var i butiken mellan 15.15-19.00. Travade runt i Kista galleria med dottern till 20.30 så när jag kom hem var jag rätt död.

Och gubbe var allt annat än död. Han ville prata. Å han är duktig på att prata!

Det slutade med att han stod ute i köket och rensade ur skafferi och kylskåp, och hans mun gick oavbrutet. Jag låg i soffan under vargen och skrålade "JAA" eller "NEJ".
Och han var så glad i att få prata så han märkte aldrig om han fick rätt svar.

Det blir väl så...en introvert norrlänning och en tjötröv till götteborgare under samma tak.